Mörten (Rutilus rutilus) är en fisk som finns i nästan hela landet. Vi människor uppskattar inte Mörten som matfisk men Gäddan, Abborren, Tärnan och Måsen är av en annan uppfattning. Mörten är en allätare som äter växt, djurplankton, smådjur och alger. Du känner igen Mörten på dess röda ögon och silvriga kropp.

När jag var en liten grabb på 7-8 år och fiskeutrustningen bestod av en björkvidja med rev, krok och bullflöte så betydde det ingenting vilken fisk som högg på kroken bara den var så stor som möjligt. En riktigt stor mört stod lika högt i kurs som någon annan fisk. Fisken som hägrade när man satt där på bryggan var en stor gädda.

Så en dag när jag satt där på bryggan högg något stort på kroken och innan jag visste ordet av föll jag i vattnet av det oväntade rycket. Storgäddan högg och jag som var alldeles oförberedd följde med ner i djupet. Högt däruppe skymtade bryggan och solen sken ner genom vattnet. Det var första gången jag befann mig under vattnet, förutom när jag dök i badkaret hemma.

I Västerås i mitten av sextitalet fick vi skolbarn inte lära oss att simma, så min situation var livsfarlig. Lösningen blev att ta sats från botten och skjuta ifrån så mycket som möjligt med benen. Jag gjorde så och lyckades få tag i bryggkanten, där jag klängde mig fast. Min bror Torbjörn som hämtat vår pappa Sören kom springande tillsammans och pappa hjälpte upp mig i säkerhet på bryggan.

Den dan bestämde jag mig för att lära mig simma och många år senare var det en kompis som gav mig smeknamnet Sälen på grund av min förmåga att simma lika bra under som över vattnet, men det är en annan historia.

Apropå STORGÄDDAN, den släppte efter att ha rätat ut min metkrok och jag fortsatte att meta efter att pappa böjt tillbaka kroken, men jag minns inte om jag fick några fler fiskar den dagen.

Trots att jag metade varje dag i Mälaren så blev jag överraskad över hur stora mörtarna var i Tornedalen uppe hos min farfar och farmor. Om de mörtar jag fick i Mälaren vägde några hekto så vägde mörtarna i Teurajokki från ett halvt kilo och uppåt.

Men nu när jag var hos farmor och farfar fick jag ett kastspö, ett alldeles eget och nu var jag en gäddfiskare på jakt efter storgäddan. Mörtar, Abborrar och annat småkrafs var inget för en storfiskare som mig, nio år gammal och helt övertygad om min förmåga som storfiskare.