På väg mott fjällen

En dag vaknade jag upp och kände att jag behövde ladda mina batterier och få lite perspektiv på tillvaron. Bråk på arbetet med de vanliga fjollorna, gjorde en sväng till fjällen med flugspöt behövligt. Fyllde bilen med ryggsäck, tält, liggunderlag, flugspö och flugväst. Så var man redo att ta sig upp i fjällen för att få lite lugn och fånga storöringen.

Stannade till i Arjeplog för en kaffe och bensin sedan bar det iväg upp i fjällen förbi Jäckvik och Vuoggatjolme, tills jag nådde parkeringsplatsen där vandringsleden mot  Sieldutjåkk och Mavas börjar.

Vandringen över fjället

En jobbig stigning i början gjorde att svetten rann. Jag kände att jag behövde motionera regelbundet, men det är ju alltid nåt som kommer emellan.

_{En liten tjärn som hade hundratals med
dvärgrödingar}

När jag nått upp på fjället så mötte jag ett trevligt par 'på tur', jag bytte några ord med dom och de önskade mig: God tur!

Gick så förbi några små tjärnar, några inte större än en fotbollsplan där vakringar spred sig på ytan. Jag gjorde ett försök att fånga dessa fiskar som vakade. Fick upp en jätteliten röding smal som en ål med ett stort huvud och väldigt stora ögon, svältröding. Den här lilla tjärnen måste haft minst hundra av dessa minirödingar, inte längre än min hand. Ganska fantastiskt att tänka sig att någon gång för åttatusen, niotusen år sedan så blev rödingar instängda i dessa små tjärnar och än idag så simmar deras avkomma i  tjärnarna.

Efter en kork whisky som stärkte mig efter den branta stigningen och värmde mot den isande vinden som kom ner från fjälltopparna, så fortsatte jag vandringen.

Sieldutjokk

När jag högt uppe på fjället tittade ner över Sieldutjokks dalgång långt där nere, så tänkte jag: Vad sjutton har jag gett mig in på gå, ner dit går väl ann, men sen så ska jag ju tillbaks igen. Trots mina tvivel om min eget förstånd så fortsatte jag vandringen ner mot dalgången förbi forsande småbäckar, ner från kalfjäll till djärgbjörksskog.

_{Raststugan vid Sieldutjåkk}

Nådde sent omsider raststugan vid Sieldutjåkk. Tog en öl och en smörgås innan jag fortsatte upp mot Sieldutjåkks källor i sjön Yraft.

Kom fram när mörkret redan fallit. Såg några vak, men efter att ha fångat två, så insåg jag att de fiskar som vakade var små, för små för att vara intressanta. Fiskade någon timme i mörkret innan jag gick tillbaka för att få mig några timmars sömn.

Vaknade tidigt på morgonen och satte på kaffepannan. Efter att jag fått några koppar kaffe och lite frukost så gick jag upp mot sjön för att göra ett andra försök på Sieldutjåkks öringar. Samma småöringar som förra natten vakade, ingen större syntes till. Tog då istället och vilade ett tag i solen som sken från en molnfri himmel.

_{De norska fjällen skymtar i fjärran}

Efter ett fruktlöst försök att fiska i sjön gick jag tillbaka till strömmen där jag prövade med olika dagsländor eftersom det fanns fullt med dagsländor i dvärgvidet och riset intill stranden. De bara väntade på att få fara ut och föröka sig och sedan dö. Då och då såg jag någon dagslända som kläcktes och flöt ner med strömmen för att torka sina vingar. För de mesta så lyfte den från vattnet, men ibland så försvann den ner i en hungrig öringmage.

Men öringen som högg efter min fluga var så väldigt liten, så liten att den var svår att kroka. Kanske skulle en nymf locka den större öringen till hugg. Efter att ha prövat med nymfer och som enda resultat fått ett hugg och en liten öring som följde efter nymfen. Så gav jag upp och ägnade större delen av eftermiddagen med att sola mig.

Ett vak lite längre ner efter jokken fångade mitt intresse. Kanske det ändå fanns en större öring i denna jokk. Vadade ut och la ut flugan en bit ovanför där jag sett vaket. Skit! en liten skitöring, besvikelsen var stor när jag vadade i land. Bara småöring i hela jokken, inte värt att anstränga sig för. Började att packa ihop grejerna, inte värt att stanna en natt till för att försöka fånga den obefintliga storöringen.

_{Ett av de små fallen i början av Sieldutjåkk}

Färden hem

Jag tog mitt flugspö och min ryggsäck och började vandra nedströms. Prövade fisket i jokken på flera ställen, med samma resultat, småöring. Nådde raststugan där jag passade på att ta en smörgås och en kaffe för att stärka mig innan jag vandrade tillbaka över fjället. Vandringen tillbaka blev nästan jobbigare än vad jag föreställt mig. Fick stanna och vila mig flera gånger innan jag slutligen nådde fram till bilen.

_{Det växte mängder av vackra rallarosor intill Raststugan}

Var nu sugen på nåt sött, men det enda som fanns i bilen var tre bilar som låg i en påse bilar. Det blev till att köra raka spåret till Arvidsjaur där de hade nattöppna bensinstationer, så jag fick nåt godis.

Strax före Jäckvik stod några pojkar, en av dom höll upp en större öring. Kanske en sådär tre, fyra kilo. Här hade jag vandrat över fjäll på jakt efter den stora öringen och så fångade några smågrabbar en stor öring i en sjö intill landsvägen. Ja, ja sånt är livet.

Arvidsjaur, äntligen, godis och dricka. Köpte en stor påse lösgodis och två flaskor Joltcola. Med stor njutning så satte jag i mig godiset, medan jag sköljde ner det med cola. Resten av resan blev lättare när jag fått i mig lite godis. Trött och ganska utmattad så nådde jag Luleå efter ett fiskeäventyr som inte gav så mycket fisk men en fin solbränna.

^{Fiske i Sieldutjåkk 2002 © Jan Nylund 2002}