Färd mot okänt mål

Satte mig i bilen på väg mot okänt mål. Vart skulle jag fara, fisket kändes inte så lockande just nu. Åker mot Boden, varför inte? Kan ju ta en kopp kaffe där och tänka på vart jag ska. Kommer till Boden och börjar fundera på vart fisket är bra just nu? Pärlälven eller... Ett svårt beslut! Efter en kopp kaffe och lite godis så klarnar det, Jokkmokk verkar bra. Kanske Pärlälven vore ett trevligt ställe att fara till.

När jag kommer till Jokkmokk, känner jag inte längre för Pärlälven utan mer för att se fjällen så därför kör jag mot Stora sjöfallet. Visst finns det ett ställe som hette Jaurekaska efter den vägen?. Kommer in på vägen mot Stora sjöfallet och kör efter den gropiga vägen med vackra naturscenerier som skymtar när granskogen glesnar.

När jag når Stora sjöfalllets nationalpark, har jag på den vänstra sidan en stor fjällsjö och på den högra sidan en underlig skog med förvridna träd. Det ligger fallna träd på marken, där barken skalats av och den vita väderbitna veden blottats. De ligger där som fallna giganter, inte så höga men grova och formade av väder och vind. Mellan dom fallna gamlingarna, växer det nya släktet upp. Jag känner tidens vingslag när jag kör förbi denna märkliga skog med träd som redan stod här när Gustav Wasa for till Dalarna. Jag vill gå in bland träden och ta bilder, men något hindrar mig. Vördnad för dessa fallna giganter? Kanske?

_{Stora Sjöfallets nationalpark med sjön Langas}

Når till slut Stora sjöfallet och som alltid när jag kommer upp på kalfjället så känner jag mig väldigt liten och obetydlig. Men jag tar mig i kragen och tar några bilder av det imponerande scenariot. Efter fotograferingen och en stunds vila så tar jag mig ner till campingen med turistanläggning som ligger i anslutning till Stora sjöfallet. Beställer kaffe och en macka i den mysiga retaurangen. Är inte speciellt hungrig, men bättre att vara på den säkra sidan.

Det torkade köttet jag köpte i Jokkmokk av den vackra flickan som bara log och log, ligger i bilen som reservproviant och om jag känner mig själv så är det slut innan morgonen. Tar mig en kopp kaffe till medan tanterna bakom mig låter lite bekymrade över att jag är ensam. Synd om mig. Tycker riktigt synd om mig själv i flera minuter.

Dricker upp påtåren och vandrar ut genom dörrarna mot den dammiga bilen. Tittade på kartan när jag var inne i restaurangen och såg var Jaurekaska låg. Tror nog att jag kan hitta dit. Startar bilen och åker tillbaka genom den underliga skogen.

_{Den största harren den här kvällen}

Jaurekaska

Jag når Jaurekaska efter några om och men. Vad är det för gäng som tältar här? Polacker förstår jag, när jag hör dem prata. Kollar bilen ordentligt efter att jag plockat ut mina fiskegrejer, är den ordentligt låst! Ler nästan åt mig själv, vore de inte här så skulle jag inte kolla så noga.

Knallar iväg över åsen som skiljer Jaurekaska från parkeringen tills jag når forsen där en man fiskar med sina grabbar. Jag ser en stor sten som ligger i ligger i slutet på forsen, det verkar vara en perfekt fiskeplats. Efter lite besvär så når jag stenen. På första kastet så får jag en halvkilos harr, nästa kast en till, lika stor. Men sen är det dött i säkert tio minuter innan en liten öring hugger flugan. Några kast till och ytterligare en liten öring sitter på kroken. Så fortsätter det i ungefär en och en halv timme. Fem harrar och tre öringar krokar jag av för att inte nämna de som krokade av sig själva.

Till slut så känner jag för att röra på mig. Blev lite mätt på fiske. Säkert över tio fiskar på kroken från samma sten. Den största harren jag fick upp låg kring kilot. Vandrar efter forsen, mest småöring, men fisket är inte så intressant längre, är ute efter att utforska.

_{Natten lägger sig över Jaurekaskas forsar}

Natten sveper nu in över Jaurekaska. Känns lite som om jag var i ett avsnitt av Sagan om ringen. Det är nästan så att jag kan ana svarta ryttare i natten och troll bakom furorna. Inte så att jag känner ängslan. Nä, det känns mer som ett äventyr att vandra efter forsen, vad kan jag finna här? Det enda jag finner är en större öring som sitter på i en minut eller så. Annars är natten lugn och sveper in landskapet i mörkgrått siden. Eller som en flugfiskare skulle säga: very dark blue dun.

Slutar fiska och avslutar min sista bit med torrkött, sittandes på en sten ovanför forsen  medan flugan hoppar i forsen strax nedanför stenen. En liten öring försöker fåfängt att fånga den hoppande flugan för att sent omsider ge upp. Torrköttet är slut och jag är trött, lika bra att avsluta fisket.

Polackerna sover, förutom en trött polack som vandrar förbi på väg mot toaletten. Lägger in grejerna i bilen och kör ner mot parkeringen vid Sjaujaätno. Där fäller jag ner baksätet i kombin och kryper ner i sovsäcken för några timmars sömn innan jag far hemåt. Somnar in rätt belåten med mitt fiskefänge.

^{Flugfiske i Jaurekaska 2002 © Jan Nylund 2002}