Arjeplogströmmarna 2002

Efter att ha firat midsommarafton vid det vackra Jockfallet, med dans och laxfiske. Så begav jag mig på midsommardagen iväg mot Arjeplogsströmmarna. Med mig hade jag en gammal kompis som faktiskt fiskar mer än vad jag gör. Han är nog en av landets ivrigaste fiskare. Han fiskar efter alla fiskarter, sommar, höst, vår och vinter. Nu så var vi garvade sportfiskare på väg mot harrarnas och de stora öringarnas strömmar.

_{Ett sel i Bjäckaströmmarna}

Vi kom fram när kvällssolens röda strålar strök fram över landskapet. Efter att ha köpt fiskekort så begav vi oss mot strömmarna där turligt nog en nattsländekläckning var på gång. Jag tog den första harren på den gamla hederliga E-12.an och sen fortsatte kvällen på samma sätt med harrar på två hekto och upp till ett halvt kilo.

Jag stod på vid en forsnacke när jag ser ett vak som avviker från de andra. Kanske en öring tänker jag. Efter ett par försök så får jag flugan att hamna rätt och den flyter ned mot stället där jag sist såg fisken vaka. En ring på vattnet bildas där nyss min fluga flöt fram. Fast fisk, den följer snällt med ända fram till en tio meter från mig, då den exploderar i kraftfulla språng och rusningar. Sen lugnar kampen ner sig, harren försöker desperat att ta sig ner bland stenarna på botten. Men med ett mjukt men bestämt grepp i spöet så lyckas jag undvika det. En stund senare så är den slut och kan lyftas upp ur vattnet. En fin harr kring kilot visar det sig. Inte fy skam, den ska avnjutas smörstekt med färsk potatis tänker jag medan fisken glider ner i fiskekorgen. En liten stund senare så får jag upp en öring som är något över minimimåttet och efter en stund tvekan så tar jag upp den, för att låta även den hamna i fiskekorgen.

Micke har försvunnit under tiden och jag börjar undra vart han tagit vägen? Efter att ha gått ett bra tag så hittar jag honom vid ett litet sel där han fått en sik, men inte lyckats lura storöringen som patrullerar selet. Vi prövar båda att lura den utan att lyckas och drar oss nerströms för att koka en kopp kaffe och analysera fisket. Medan vi dricker kaffet invid elden så tittar jag ut över forsnacken. Öringen och harren verkar ha slutat vaka medan siken som nästan helt har lyst med sin frånvaro, vakar nu för fullt i selet ovanför forsnacken.

Efter några försök på siken, där jag lyckas kroka en stor sik som gör några ordenliga rusningar, så ger vi oss ner mot de nedre forsarna som rinner ut i den fagra sjön Uddjaur. Vi tar och fiskar i selen mellan forsarna och kompisen lyckas kroka en öring på ett kilo. Själv så får jag nöja mig med en harr på ett halvt kilo. Ett par timmars senare så blir det en kopp kaffe invid brasan medan vi diskuterar nattens fiske och varför den där stora slet sig loss.

Kompisen som faktiskt hade på en storöring i ett par minuter såg lite moloken ut när linan slaknade och fisken var borta. Men det är glömt nu vid brasan när det svarta kaffet avnjuts av trötta fiskare. Så anträds hemresan som är utan komplikationer och sju på morgonen så kan jag äntligen sjunka ner mellan svala lakan i min egen säng. En lyckad fisketur och tanken på morgondagens smörstekta harr får mig att somna med ett belåtet leende.

^{Arjeplogströmmarna 2002 © Jan Nylund 2002}