Det var en strålande höstdag i september när jag tog och plockade fram spöet och for mot Råneå samhälle för att se om storgäddan var på hugget.

Vattnet i älven var nu väldigt lågt, lägre än jag någonsin varit med om. Gick efter stranden och kastade utan att få något napp, när jag nästan snubblade över inte bara en utan tre övergivna bäverhyddor. Vattnet i älven var nu så lågt att bäverhyddorna praktiskt taget låg uppe på torra land. Bävrarnas ingång syntes nu tydligt och där det förut varit så djupt vatten att isen inte bottenfrusit var det nu bara en lerig dypöl.

^{En bäverhydda strax intill E4: an.}

Det som förvånade mig var att bävrarna valt denna halvö till sitt hem inte mer än några hundra meter nedströms från den dånade trafiken på E4:an. Endast 50 meter nedströms hyddorna, låg en pir med en båt där ägaren ganska nyligt klippt gräsmattan ända ner till vattnet. Kanske inte den mest avskilda platsen i världen. Sommarstugor nedströms och Europaväg fyra uppströms. Men tydligen tyckte även älgen att detta var en lugn och trygg plats, för jag hittade en plats där gräset var nertryckt av ett stort djur som legat här en stund eller en hel natt.

Tråkigt nog så verkade alla storgäddor vara som bortblåsta, men det var en strålande höstdag och jag plockade ett lingonris och några björklöv för att pryda den här sidan.

Fisket var aningen bättre veckan innan, då jag lyckades fånga en harr på strax över 4 hg på ett guldhuvud och flera småharrar som jag släppte tillbaka. Nåja, den gången fick jag åtminstone en harr att smörsteka och servera med kokt potatis och mjälla morötter från Övertorneå.

Min nu sedan många år döde morbror Bertil, lärde mig att steka fisken på låg värme i smör och ännu så minns jag honom varje gång jag sätter smörklicken i stekpannan, för att steka en harr eller öring.

Det är idag lite vemodigt att fiska på de platser som vi fiskade när jag var ung och han en medelålders man. Narken var en av hans favoritställen och trots att fisket blivit sämre än förr så åker jag upp dit nån gång per år och vandrar efter de stigar som vi vandrade då.

Det hände nån gång att en stor öring eller lax fastnade på kroken. Men tråkigt nog så fick vi inte upp någon lax eller stor öring på dessa fiskeresor.

^{Kalixälven vid Narken by}

Bertil sa att den värsta fisk han någonsin fått på kroken var en storharr som var ca: 70 cm eller större. Den tjorvade till hans utterlina så att det tog 14 dagar att fixa till den. Inte ens laxen var så djävlig att få upp. Men det här var långt före min tid.

I Narken som ligger naturskönt intill den mäktiga Kalixälven har man satsat på fritidsfiske och turism. Men med ett ökande antal fiskare så har tråkigt nog kvalitén på harrfisket gått ner. Nu är det många år sedan som jag drog upp en kilosharr här.

Laxfisket har däremot förbättrats dramatiskt de senaste 15 åren. Numera så bör chansen att få en stor lax vara mycket bättre än den var i min ungdom. Det är mångdubbelt fler laxar som vandrar upp ovanför Jockfall nu, än det var då.

_{© Jan Nylund 2003}